Då jag följt
Julies verksamhet och hennes mångåriga kamp för att få bygga ett
hundhägn för de övergivna hundarna. När grundstenen äntligen lagts den 2
oktober 2006 så började det kännas lite mer hoppfullt för hundarnas del.
Därför ville jag passa på att åka och titta på hur bygget fortskrider.
Hägnet ligger på ett
underbart vackert område, på berget, långt borta från bebyggelse. Här en
vy från den blivande rastgården
Den 3 december blev Antonia och jag hämtade av Julie för att åka och
titta på bygget i Cantalobo. Stället ligger mycket vackert och enskilt
uppe på bergen, en pastoral ro vilar över det. För volontärernas del är
det lite långt från centrum, så Julies önskan är att kunna få råd med en
gammal bil som de kan förfoga över. En swimmingpool planeras för
volontärer, det kan vara på sin plats med ett svalkande dopp när solen
är som hetast. Om ca 8-10 månader beräknas allt vara klart och de första
invånarna komma att kunna tas emot.
Plats där rastgården
kommer att ligga
Framför hundarnas boxar kommer det att finnas en rastgård där de ska
kunna leka och stoja på dagarna. Ett litet hus för arbetare och
volontärer kommer även att finnas på området. Det kommer även att byggas
ett krematorium som skall serva hela området. Som det nu är finns det
närmaste krematoriet borta i Malaga dit avlidna djur måste
transporteras. Så detta krematorium kommer att ge lite inkomster för
inhägnaden.
Hundarnas utrymmen
Julie säger att hon känner en stor lättnad för att hennes mångåriga kamp
nu äntligen gett resultat. Samtidigt som hon under alla år kämpat för
att kunna bygga ett hägn har hon hyst hundar i sin egen villa.
Verksamheten har svällt i takt med att hon blivit en kändis och har haft
det negativa med sig att folk börjat lämpa sina hundar utanför hennes
grind, eller bara helt sonika kastat dem över staketet på nätterna.
Julie har också haft svårt att tacka nej till avlivningshotade hundar.
Som värst hade hon hela 170 hundar i sitt hem och sin trädgård (eller
vad som nu är kvar av den!). Helt klart har det inte varit en situation
som man önskar någon hund, och myndigheterna hotade slutligen stänga
hela verksamheten och gasa ihjäl alla hundarna – ett beslut som Julie nu
överklagat. Under tiden försöker hon febrilt hitta nya hem och jourhem
för ”sina” hundar, för att rädda dem från avlivning. Efter att hägnet
blir klart kommer hon endast ha några äldre hundar hemma hos sig,
förutom hennes egna hundar. En veterinär skall komma till hägnet 1-2 ggr
i veckan för att vaccinera och undersöka hundarna och katterna, och
Julie hoppas att få dit även volontärveterinärer framöver.
Julie visar var hundarnas rastgård skall ligga.
Det har varit en mångårig kamp som många gånger verkat helt övermäktig,
både för Julie och för hundarna. I sju års tid har Julie dock oförtrutet
fortsatt denna kamp, uppvaktat politiker och media för att kunna ge
hundarna bättre livsvillkor, medan hon hyst alltfler dödsdömda och
misshandlade hundar i sitt eget hem. Verksamheten har svällt i takt med
att Julie blivit mera känd genom alla artiklar och TV-framträdanden. När
det nya hägnet Cantalobo blir klart om några månader innebär det en
politisk seger och en mycket välkommen förbättring i de övergivna
djurens situation på området. Det kommer att bli spännande att följa
byggnationen och så småningom se de första invånarna att flytta in!
|
Hundutrymmen och i
bakgrunden den övertäckta vattentanken.
Julie inspekterar
hundarnas utrymmen.
Rastgårdens inhägnad
förbereds. I bakgrunden arbetsbarack.
Julie
med sina grannar och Antonia gläds åt att bygget framskrider som planerat
Lite mindre utrymmen för katter blir det också.
Det
arbetas hektiskt för att färdigställa stället
Närmsta grannen: en avocadolund.
Julie och vi alla önskar er läsare en riktigt GOD JUL!
Lady Brita som firar sina fem år i Sverige den 21/12 instämmer och
önskar alla nykomlingar lycka till i Sverige!
 |
