Mars 2006

Sedan klockan 7 den här morgonen har fåglarna sjungit
annorlunda. Kanske på grund av att de delade min glädje över
att ha räddat liv igen, den här gången 4 stycken. Ja, de är här,
den här morgonen, fortfarande lite blyga, frågar sig själv "var är
jag"?. De skulle avlivats i morse. Så för oss alla här på La
Higuera är det fest när 4 små hundliv har räddats...och som jag
alltid säger, deras enda fel är att de är föddes i Spanien...

La Higuera är fullt! Jag kan inte ta emot fler inneboende. Så vad
ska det bli av dem som kommer nästa vecka?

Jag är alltid lycklig varje gång "dödens bil" i stan går sönder
eller föraren, som jag hatar, är sjuk. Då ler jag mot chefen för
denna smutsiga samling. Jag har inget emot att tala om
för honom hur lycklig jag är...och frågar honom hur han
kan utföra sådana hemska sysslor.

De är tusentals i Spanien, i varje stad och by, de kallas
"upplockare". Så jag börjar drömma - om de alla en dag skulle
gå i strejk och begrunda sitt hemska arbete - då kunde de
stackars djuren vinna tid att hitta en öppen dörr och få kärlek.
50 euro för varje djur de fångar - död eller levande - 50 euro -
det är vad de får betalt för sina lömska fångster...Så jag lägger
dem i samma korg som jägarna...

Fåglarna kvittrar alltid på La Higuera och mina hundar skäller -
det är det som livet handlar om...

Julie, mars 2006